Exempel på stödinsats -undervisningsblogg med förklarande filmklipp.

Blogg med instruerande förklarande filmer ger utdelning i flera led. Jag driver som jag förklarat tidigare också bloggen Ninamatik.

Min tanke från början med den bloggen, var att frånvarande elever skulle kunna få ta del av genomgångar samt att de elever som behöver höra och se samma instruktion igen enkelt ska kunna göra det. Jag har nu haft min blogg igång under drygt en termin. Det visar sig att den har långt fler fördelar än vad jag kunde ana. 

Att driva en undervisningsblogg måste i första hand innebära vinning för läraren, att det engagemanget i tid o energi som läggs ned ger mer tillbaka. Jag är matematiklärare och har skolåren 1,2,3. Tidigare har jag ofta startat en lektion med en elevinteraktiv genomgång där t ex en räknestrategi förevisades. Jag lät ofta elever uttrycka sina tankar om det som skedde på tavlan. Det var ett engagerat samtal men drog ofta ut på tiden, vilket var ansträngande för de som har kämpigt med fokusering. Och som det ofta är i sådana lärsituationer, så var ju endast en handfull elever deltagande i konversationen. Att de nu får titta på en kort film betyder ju också att de inte störs av något som avbryter tankegången.

Intentionen med Ninamatik har varit och är att under detta läsår, följa elevernas utveckling och skapa filmer därefter. Då skulle det innebära att till efterföljande läsår finns materialet att återanvända. En ren investering alltså. Nu blev det på det viset att ganska snart märkte jag att jag borde lägga om min undervisningsform. Ett nytt didaktiskt kontrakt skapades. 

Ofta följer lektionen numera denna plan;

1. Koppling till mål och kunskapskrav. 
2. Hela gruppen ser en bloggfilm som visar en räknestrategi. Filmen är kort ca 3-4 min och fungerar bra för den som har svårt att hålla fokus längre stund. 
3. Ett uppgiftsexempel i helgrupp tas på white-eller smartboarden, då elever får vägleda mig som sekretterare, i proceduren med förklaringar som talar om varför man gör si eller så. Detta tar ca 5 min. 
4. Eleverna provar strategin i par och resonerar och hjälper varandra i uppgifterna. 
5. Eleverna provar därefter en kort stund på egen hand. Detta för att känna efter var de befinner sig i lärprocessen. Jag går runt och samtalar med eleverna och får då en bild av vem som är på gång samt vem som behöver ytterligare förklaringar. 
6. Vi avslutar med reflektioner i helgrupp kring vad vi lärt i förhållande till dagens lektionsmål och krav samt i förhållande till övriga kunskapskrav, och hur det gått till. Här använder jag ofta "no hands" med glasspinnar gällande elevers upplevelser och reflektioner.

Under hela arbetsstunden då eleverna jobbar enskilt och i par finns möjlighet att titta på bloggfilmen igen. Jag låter dem alltid i första hand titta någon gång till, innan jag ger en annan förklaring. Tidigare har jag varit snabb att ändra min förklaring då en elev inte riktigt förstått. Det blev jag ipräntad från lärarutbildning, att en bra lärare har en hel arsenal med olika förklaringar utifrån material och lärstilar. Så tänker jag fortfarande, att jag ska kunna ge en passande förklaring för var och en av mina elever. Jag har dock blivit varse många gånger, att det ofta just behövs en exakt likadan förklaring igen för att förståelse ska komma igång. 

Med mina inspelade filmklipp kan jag klona mig själv. Jag kan nu använda tiden bättre till att hjälpa mina elever vidare i processen, att ge feed back och att ägna mer kvalitativ tid till de som behöver det mest. Det är på detta sätt jag förhåller mig till formativ undervisning. 

Senare i processen av räknestrategier använder jag undervisningsformen EPA på detta vis:

1. En räkneuppgift skrivs på tavlan, t ex 83-48=
2. E =eget tänk -Eleverna väljer, använder och visar en skriftlig räknestrategi.
3. P =par -Eleverna sitter i par och visar varandra vilken strategi de valt. Jag väljer oftast ut par som kan stimulera varandra i tänket. De märker att det är viktigt att ha skrivit tydligt så att kompisen kan se. De jämför svaret. Har de fått samma svar men använt olika strategi, kan de vara nästan säkra på att det är rätt. Det leder dem in i tänket att det kan vara bra att kunna fler strategier, för att kolla sig själv. Då får de också en förklaring av ytterligare en strategi. Skiljer deras svar, får de fundera över rimlighet och sedan i varandras förklaring av strategin brukar de upptäcka vad som inte stämmer. Här har jag märkt att de är väldigt omtänksamma och noga med att hjälpa varandra i förståelsen.
4. A=alla Redovisning på tavlan. Antingen drar vi "pinne" och då är det slumpen som avgör vem som får visa, eller också har jag valt ut elever så att olika strategier visas på tavlan.

EPA (G Svanelid), som undervisningsform använder jag också alltid vid problemlösning. 

A. Hårrskog, E Taflin m.fl, har beskrivit olika problemlösningsfaser. Det egna tänkandets fas benämner de som idéfas. Jag använder begreppet idéstund, vilket för mig känns mer elevnära och verkar sätta igång kreativiteten utan krav. Den fasen beskrivs av mig också som att de endast ska tänka och visa idéer, hur man kan ta sig an problemet. Sedan sitter de i par, och då tar de hjälp av varandras idéer och ska försöka lösa problemet. Sist får någon eller några visa sin lösning för alla. Vi kan då resonera om någon lösning går snabbare att utföra och om det är lättare att följa någons tankesteg. 

Naturligtvis innehåller min undervisning alla andra delar i CI, geometri, statistik mm. Inom de delarna finns mycket praktiska inslag att variera undervisningen med. 

Jag har upplevt tidigare att det är just räknestrategier som det är svårt att få elever motiverade kring. De behöver träna för automatisering, vilket inte görs i en handvändning utan kräver övning och ev nötande. Detta pratas inte så mkt om, utan verkar vara ngt som varje lärare mer eller mindre ska sköta på sin egen kammare.  

För mig har min blogg och användandet av filmklippen varit en avgörande del i elevers engagemang och drivkraft i att vilja utveckla förmågan att använda skriftliga räknemetoder. De visar att det är spännande att visa upp sin egen metod och jämföra med kompisen. De visar att de tycker att det är fascinerande att två olika strategier ger samma svar.  Detta arbetssätt passar både elever som har det lätt men även de som har svårigheter av något slag.

Anpassningar kan lätt göras i detta sammanhang;

• Titta på förklarande film så många gånger som man själv vill.
• Det är lätt för läraren att gå runt bland elever och få en överblick vem som behöver ytterligare förklaringar, vilka kan ges på en gång.
• Föräldrar har tillgång till filmerna, och kan hjälpa till med förklaringar hemma, om de vill.
• För en del elever är det tillräckligt att lära sig att hantera en metod. Den eleven inkluderas i sammanhanget med att kunna välja, använda och visa just den metoden, för sin kompis.
• Om en elev behöver sitta avskilt, finns filmerna att nå på närmaste padda.

Mitt bloggande ger så mycket tillbaka!

Nina Lundén

Föräldrainformation från skolverket om stödinsatser.

Nu har Skolverket gett ut en föräldrabroschyr som beskriver begreppet stödinsatser med anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram. Den är endast 10 sidor, och kostar bara 5 kr.

I publikationen framkommer det klart och tydligt att då skolpersonal upptäcker att en elev har svårt att nå kunskapskrav, ska skolan ta reda på orsaker och sätta in de anpassningar som behövs direkt.

Jag tänker att det kan vara bra att ha några exemplar på skolan, för att kunna ge föräldrar.

Klicka här för att se föräldrabroschyren.

Övergångar inom skolväsendet.

Stöd för stöd.

Efter att ha läst Skolverkets stödmaterial Övergångar inom och mellan skolor och skolformer, är min reaktion att vi med ganska enkla medel kan strukturera upp ett arbetssätt som kvalitetssäkrar att elever med stödbehov får rätt informationsöverlämning.

Min erfarenhet säger att skolor, både min egen, och till oss överlämnande skolor famlat i vad som ska överlämnas i information. Vi har lämnat IUPn med viss beskrivning av undervisningsområden som eleven genomgått samt med vårdnadshavares samtycke även annan väsentlig information. Vi har gjort det vi ansett oss ha tid till i förhållande till vad som anses vara värdefull information.

Nu finns stödmaterial kring detta som kan vägleda i vad vi kan ägna fokus på. Jag tänker mig nu, mest för mitt eget syfte, göra en tolkad sammanfattning.

Fokus ska ligga på;

• Att skolan har en upprättad handlingsplan kring kontinuerliga skolbyten samt för skolbyten vid kort varsel. Den ska vara lätt att följa och tillgänglig för all personal. Den ska vara tydlig i ansvarsfördelning, konkretisera vad, när och hur gällande rutiner.                                               Bifogade blanketter för detta ska finnas på www.skolverket.se/elevhalsa

•   God samverkan mellan; lärare-elev, lärare-vårdnadshavare, överlämnadne lärare-mottagande lärare.

•  Att information som överlämnas gällande elever som följer ordinarie undervisning och som når kunskapskrav ska ;

-  innehålla den dokumenterade skriftliga individuella utvecklingsplanen med dess ämnesomdömen och framåtsyftande mål.

•      Att information som överlämnas gällande elever som är i behov av stödinsatser (extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen samt särskilt stöd med ÅP)ska;

-  vara saklig, inte beskriva personlighet och egenskap samt ej vara värdeladdad,

-  kortfattad, tydlig och relevant

-  beskriva arbetssätt och metoder som varit väl ändamålsenliga

-  beskriva de hjälpmedel som är fungerande

- beskriva vilka ev anpassningar elever är i behov av (här ska finnas redan gjord dokumentation i IUPn, som kopieras enkelt)

-  beskriva vilket särskilt stöd eleven har behov av, se två punkter ned.

-  kan innehålla den utredning som föregått beslut om särskilt stöd och Åtgärdsprogram

-  ska innehålla aktuellt ÅP om särskilt stöd är insatt.

På skolverkets sida finns blanketter som kan användas för detta ändamål.

Listan av punkter kan tänkas lång då det gäller elever med stödinsatser. Men med tanke på att skolan redan ska ha fungerande former för dokumentation kring arbetet med en elev som upptäcks ha svårigheter på något vis, finns den dokumentationen redan, att kopiera ifrån.

Här gäller det att inte göra dubbeljobb utan ha rutiner som håller till flera olika eventualiteter som vi lärare ställs inför, t ex från vanlig dokumentation kring anpassningar till överlämningsinformation.

Centralt i kommunen kan utarbetas riktlinjer för övergångar, som kan genomsyra verksamheterna och bidra till kontinuitet för skolbyten inom kommunen. Rektor ansvarar för att lokal handlingsplan utformas på varje enhet. Här har elevhälsoteamet en stor roll. Det beskrivs också att skolor kan ha stor nytta av en övergångssamordnare. Den rollen kan finnas med i elevhälsoteamet men den har övergripande ansvar för att övergångsarbetet. Rektor ansvarar vidare för att handlingsplanen följs och ser till att lärare får utrymme som möjliggör att sammanställa informationen som ska överlämnas. 

Klicka här för att läsa Stödmaterialet Övergångar inom och mellan skolor och skolformer

Skolans kompensatoriska uppdrag.

Minst in minst ut,

Mest in mest ut?

Tänk den elev som kliver in i skolsystemet som liten sexåring med dåliga förutsättningar, som redan som liten visat svårigheter av något slag och som inte har något föräldrastöd. 

Tänk sedan en annan elev som börjar skolan och som utvecklats starkt ända sedan födseln, den elev som har ett eget driv i sin utveckling, är nyfiken och skapar kunskaper tillsammans med andra, ofta sina ivrigt stödjande föräldrar. 

Det är helt olika villkor för dessa två elevtyper. Den första eleven kommer sannolikt gå igenom skolsystemet med god styrfart och lämna med höga betyg.  Den andra eleven kommer högst sannolikt, enligt statistik och alltför ofta hänt, lämna skolan med sämre betyg. 

http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/statistik-i-tabeller/grundskola/betyg-ak-9

Alltför ofta visar statistik på att det tyvärr är sanningen, att den svaga eleven lämnar skolsystemet med underkända/låga betyg. 

Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag.  Men nog är det så att vi lärare rustas i våra utbildningar för att få kunskap om hur vi ska undervisa de elever som finns inom ramen för lärarens vanliga ledning och stimulans. 

Relativt liten del av en lärarutbildning ägnas åt hur vi ska hjälpa dem som behöver det mest. Galet måste jag påstå.  

Elevtyp 1 kommer till 99 procents säkerhet att lära sig läsa oavsett hur läraren undervisar. Den eleven har ett eget driv i sitt lärande och pusslar ihop färdigheter till förmåga. Det är ju inte den eleven vi faktiskt som lärare behöver ägna så mycket tid till. Med detta vill jag inte ha sagt att vi ska strunta i de högpresterande eleverna. Vi ska ge dem goda utmaningar så att de utvecklas vidare i sin takt. 

Men tillbaka till vårt kompensatoriska uppdrag, så lämnar jag elevtyper 1 i mitt resonemang nu, pga av syftet med denna blogg - stödinsatser. Elevtyp 2 är ju den elev vi behöver lägga mest kraft och kunskap på, om vi någon gång ska kunna hamna i; 

Minst in mycket ut.

Hur ska vi lyckas med detta?

Jag tänker att allt vi gör som lärare behöver vi ha ett tydligt syfte med. Syftet SKA innehålla dina väl genomtänkta aspekter på hur du ska kompensera för de elever som har dåligt med egna resurser med sig till din undervisning. Detta behöver gälla undervisningsområden i stort, men också delmoment såsom lektionsstart, genomförandefas och avslutande del. Det behöver gälla miljö, möblering, gruppsammansättning, läxors hantering m m. 

Naturligtvis har elevhälsa och specialpedagoger/speciallärare en avgörande funktion i detta arbete, både som stöd för elev, lärare och i kontakt med föräldrar.  Men det är ändå så att läraren(mentorn) har det huvudsakliga ansvaret för sin elevs kunskapsutveckling. 

Jag har i tidigare inlägg beskrivit hur man redan i sin pedagogiska planering kan förbereda för de elever som behöver extra, inkludering. 

Exempel på det hittar du på denna sida.

Läxors vara eller icke vara.

Detta är mycket omdiskuterat i kommunikativa medier. 

Läxor kan vara det som hjälper en elev att bättre utvecklas mot mål, som faktiskt är skillnaden mellan att eleven behöver stödinsatser och vanlig stimulans av läraren. Den elev som får engagerat föräldrastöd kan faktiskt ha större chans att lyckas i skolarbetet. Tyvärr är det inte alla förunnat. 

Det kan vara så att de elever som redan har en stark kunskapsutveckling gärna gör sina läxor och samtidigt får föräldrastöd vid behov. Det kan också vara så att den som har det kämpigt med inlärningen, har svårt att utföra läxan, inte känner sig motiverad o dessutom inte får någon som helst hjälp hemifrån. Där så är läget, växer klyftan mellan barn som har det lätt jämfört med de som har svårigheter. 

Skolan har ju ett kompensatoriskt uppdrag. 

Hur ska läraren då tänka gällande läxor? Jag har funderat mycket kring detta genom åren och tackade ödmjukt när Skolverket gav ut stödmaterial gällande läxor. 

Skolverkets stödmaterial -Läxor i praktiken

Jag använder mig av läxor. Jag tänker att läxans vara ger vinster då jag har ett upplägg som gör att eleven ska kunna utföra läxan på egen hand. Jag ser det dock som en stor fördel när eleven också får hjälp av föräldrar men det ska inte vara en nödvändighet. Du kan läsa mer om syftet med mina läxor längre ned i detta inlägg. 

Jag har uppdaterat mina läxrutiner utifrån Skolverkets stödmaterial, vilket bara gav mig bekräftelse åt rätt riktning; t ex läxa som är väl återkopplad till "just nu"-undervisning o som tränar automatisering av moment. Lättförståeligt både för elev o förälder. Jag kompletterar med blogg uppbyggd kring förklarande, instruerande egna filmer.

Min matteblogg -ninamatik

Detta för att göra det lätthanterligt men ändå ge möjlighet för lite extra träning samt låta föräldrar ha inblick i undervisning. Jag tänker att det är viktigt att som lärare verkligen ifrågasätta sig själv gällande syftet med läxorna man ger.

Jag tänker att läxhjälp på skolor alltid borde finnas tillgängligt. Just nu har vi inte möjlighet till detta på vår skola, men jag tänker att jag ska arbeta för att göra det möjligt. 

Låt säga att läxan var att träna 5ans multtabell. Då försöker jag i nuläget ha kommunikation med eleverna dagarna innan. Hur går det med läxan, behövs något förklaras? Jag påminner om bloggen som de kan nå hemifrån. 

Jag förklarar tydligt att det viktigaste med läxan är inte att lämna in papperet, utan vad dom fastnar i hjärnan. Vi har alltid en läxkolls-aktivitet. Det är viktigt att eleverna vet att läxan följs upp. Det kan vara att jag drar sticka (glasspinne) och den elever får utföra ngt som visar  den läxaktuella kunskapen. Att dra sticka innebär att alla elever behöver vara förberedda. Det kan också vara så att de behöver använda kunskapen i en aktivitet. 

Här är min tolkning av att ha läst Skolverkets stödmaterial samt följt Skolverkets webbinarium: Detta är mitt upplägg och gäller läxor i ämnet matematik.

LÄXOR

SYFTE:

 - Repetition t ex talkamrater, dubblor, förklara begrepp…

 -  Mängdträning, t ex strategier

 -  Föräldrar får inblick i barnets lärande och undervisningens innehåll.

Förberedelse:

Eleverna ges förståelse för det som läxan ska handla om.

Läxan ska vara kopplad till aktuellt undervisningsinnehåll.

Tydlighet ges kring varför läxan ges.

Förklaring:

Läxan gås igenom på lektion. På bloggen www.ninamatik.blogspot.se finns förklaringar och exempel.

Uppföljning: ”läxkoll”

Läxan följs oftast upp i gruppaktivitet. Vi använder ”namnpinnar” vilket gör att det är slumpen som avser vem som visar sina kunskaper. Det gör att alla behöver vara beredda.

Uppföljningen blir till en bekräftelse i att eleverna har gjort läxan.

Innehållet i läxan kan också användas till lektionens moment och är då en hjälp i att klara och förstå strategier i uppgifter/aktiviteter.

Variationer i läxutförande:

Öppna frågeställningar –undersöka ngt i hemmet

    

IUP, den individuella utvecklingsplanen

Naturligtvis är den individuella utvecklingsplanen och det levande arbetet med den, det viktigaste verktyget gällande en elevs framgång i skolarbetet. Detta gäller särskilt de elever med extra anpassningar, då dokumentationen kring detta ska finnas i IUPn.

Här beskriver jag kort hur arbetsgången kan se ut;

Inför varje terminsstart ska ämneslärare ge skriftliga omdömen. I vår kommun sker det numera med ämnesmatriser. Det är enklare att klicka i rutor för förmågor som eleven visat att den har, istället för sammanhängande förklarande textmassa. Det finns riktlinjer som säger att skriftliga individuella utvecklingsplaner ska upprättas en gång per läsår för elever i årskurs 1-5. Dock beskrivs tydligt att minst en gång varje termin ska ett utvecklingssamtal ske per elev. Samtalet ska behandla hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas samt vilka insatser som behövs.

För att lärare ska kunna delge adekvat information vid utvecklingssamtalet behövs fortfarande dokumentation kring alla elevers lärande och utveckling. I ett system med ämneslärare är detta svårt att hantera om inte skriftlig information finns att tillgå för den lärare/mentor som ska hålla i utv.samtalet. Alternativet skulle vara att skolan hade en muntlig överlämning gällande kunskapsläget för alla elever, och sedan skulle mentorn föra det vidare vid varje utvecklingssamtal...Svårhanterligt.

Därav uppdaterar vi omdömena på vår skola, varje termin. Ämnesmatriser uppbyggda på kunskapskrav klickas i av undervisande lärare. En kort framåtsyftande kommentar fylls i, där det också ska framgå hur eleven ska få hjälp att utveckla detta. 

T ex så här:
Att utveckla: Bli säker på att räkna med addition och subtraktion inom det talområdet(0-200), också med tiotalsövergångar. Du kommer att få tydliga förklaringar av skriftliga räknemetoder som vi alla tillsammans resonerar om. Du kommer att få öva tillsammans med en kompis och även prova på egen hand. 

eller:

Att utveckla: Kunna beskriva fler exempel och samband på vad som händer i naturen i en årstid, både muntligt och skriftligt. Det kommer vi att träna på både genom att prata och skriva. Du får möjlighet att lyssna på kompisar, läraren, se film och läsa/lyssna på faktatexter.


Den framåtsyftande kommentaren är den viktigaste delen i omdömet, då man ska kunna använda det formativt.

Från alla ämnens framåtsyftande kommentarer söker jag som mentor gemensam nämnare av förmåga med tanken TB5 (The Big 5), alltså förmåga som då får verkan i så många ämnen som möjligt. Som kortsiktiga mål kan man då koppla den förmågan konkret till ett eller flera ämnen.

Jag brukar åtminstone ge 2 olika förslag vid samtalet. Tillsammans resonerar vi om vilket av målförslagen som passar bäst. Eleven får känna efter vad den vill satsa extra på.

Det blir det långsiktiga målet. Jag förklarar att det är en förmåga och att man kännetecknar det med att man inte blir färdig, eller uppnår det målet, t ex förmågan att skriftligt kommunicera utvecklar man hela livet. 

Till det långsiktiga målet kopplas kortsiktiga mål som går att uppnå. Till ovan beskrivna förmåga skulle det kunna kopplas kortsiktigt mål att kunna skilja på kort och lång vokal, eller att kunna stava för eleven vanliga ord med dubbelteckning. 

Vid nästkommande samtal pratar man om vad omdömen visar gällande det långsiktiga målet, hur man märker att eleven utvecklat den förmågan. Gällande det kortsiktiga målet kan man då svara på frågan; Kan eleven skilja på kort och lång vokal? Vad visar omdömen gällande det, och vad känner eleven. Här har man också med elevmaterial som "ger bevis" på måluppfyllelse samt visad förmåga.

Är detta samtal 2, alltså på vårterminen, bestämmer man vad som är nästa steg gällande kortsiktigt mål, alltså hur man går vidare. Vi har i stort sett alltid kvar det långsiktiga ett helt läsår.

Tillbaka till samtalet:

Samtalets utgångspunkt är att vi pratar om elevens styrkor.

Här lyfts förmågor som är till hjälp för måluppfyllelse. Det ska vara förmågor som eleven ”är extra bra på”. Det kan vara The big 5-förmågor, men också styrkor som; att våga, fokusera, samarbeta, ta ansvar, metakognitivt- förstå sin egen del i lärandet… Vi pratar om hur eleven visar sina styrkor i undervisningen och på vilket vis styrkan är en hjälp i lärandet.

Gällande det mål som blir överenskommet ska också beslutas hur målet ska visas/uppnås. 

Vi pratar om hur skolan/lärare kan agera, och vad eleven själv kan göra samt om och i så fall hur vårdnadshavarna vill stödja.

I den framåtsyftande planen brukar jag skriva in styrkan/styrkorna i elevens ruta. ” Min styrka att kommunicera skriftligt kan hjälpa mig att nå målet.”

Det blir som ett positivt sammanfattande avslut på samtalet, att checka av hur styrkan stödjer målet. 

Lycka till med alla trevliga utvecklingssamtal/ Nina Lundén