Virtuellt pedagogiskt smörgåsbord eller knytis, välj själv!

Välj det bästa från smörgåsbordet, ta bara det som du själv önskar och när du själv önskar det. Eller var med på ett innehållsrikt knytis.

På nätet finns ett enormt smörgåsbord av dignande tips och råd.

Jag tänker mig ett klassiskt smörgåsbord på det sättet att det finns rätter(alternativ) för alla olika smaker. När jag blickar ut på ett sådant bord känner jag att vid en första runda så lockas jag ta litet av allt. Detta för att scanna av utbudet och veta att jag inte går miste om något, ifall jag vid första anblicken skulle gå för bi något. Vid en andra runda skulle jag välja det godaste och det som mest tilltalade mig. Om något nytt var ditställt skulle nyfikenheten säga åt mig att ta ett smakprov av det också.

Det smörgåsbord som finns på nätet är överfullt av tips och råd kring vad som helst. Det vet vi.

Det gäller att vara inne på runda två, då man har riktat in intresseområden men också är öppen för nyheter.

Det som är det bästa med det virtuella smörgåsbordet är att det alltid är tillgängligt. Det betyder att jag helt och hållet kan välja själv när det passar för mig att ta till mig information.

Ett virtuellt knytis, är precis som det låter, att du själv också är aktiv att dela med dig av dina erfarenheter och idéer. Det är många som har glädje och nytta av det, och samtidigt kan du få inspiration och material för vidareutveckling av din egen tanke. Det är stort!

Det är alltså en fantastisk värld som öppnar sig för den som låter sig hoppa på det tåget, ett virtuellt lärarrum. Det kluriga kan vara att göra valen, vart och hur ska jag navigera? 

På facebook finns en uppsjö av grupper relaterade till skola. Jag är medlem i många och väljer helt och hållet själv hur aktiv jag vill vara i dessa grupper. Oftast handlar det om att läsa hur andra upplever och erfar metoder av allehanda slag. I andra fall kommenterar jag utifrån min egen kunskap. Naturligtvis bidrar jag i denna värld med inlägg i mina två bloggar. På det sättet känner jag att jag kan ge lite tillbaka av allt jag får.

Twitter, instagram, pearltree, olika bloggar finns att tillgå… och mer därtill.

Mitt förslag är att till börja med ansluta sig till någon facebookgrupp. Sök i sökrutan det som är av intresse. Be att få gå med och följ med i flödet. Ett annat alternativ är ju naturligtvis att googla på det man vill veta mer av.

Vad är fördelen med det virtuella lärarrummet?

·         Att endast då man själv vill och har tid, vara aktiv i den mån man önskar.
·         Att vara passiv åhörare i andras diskussion.
·         Att själv ställa en angelägen fråga och snabbt få konkreta svar.
·         Att märka av nya vindar som blåser, att hänga med i trender.
·         Att då man själv känner engagemang vara så aktiv man vill.
·         Att på egen hand välja sin egen fortbildning, och få den i lagom dos.
·         Att kunna stänga av när man har fått nog.

Allt detta bygger ju på dina egna val. Det är ingen annan som styr dig i detta. Ännu bättre blir det när någon kollega i verkliga livet också är aktiv på nätet, och man fortsätter diskussionen i sin egen vardag och verksamhet.

Var och en väljer också därmed hur man vill engagera sig under sommarledighet. För mig brukar det vara bäst att stänga av skolrelaterad aktivitet helt och hållet fram till augustis intåg. Då brukar därefter idéer och goda tankegångar tacksamt sätta igång. Jag kan ju avslöja att jag i viss mån måste disciplinera mig att hålla mig ifrån skoltankar under ledighet. Det är ju något i mig som älskar allt som har med skola att göra.

Det borde alltså vara så, att med detta inlägg sker ett långt uppehåll. Jag önskar er nu en härlig ledighet. Jag vill också passa på att tacka för allt som nätet ger mig!

/ Nina

Lärarutvärdering, för att nå ännu fler elever att delta och inkluderas i undervisningen.

Jag tänker att det är viktigt att elever känner att vi lärare verkligen bryr oss om vad de tycker, känner och behöver.

Jag jobbar mycket med att hjälpa elever att hitta sin inre motivation till att lära. Finns motivationen så finns också deltagandet och därmed är eleven inkluderad i undervisningen. För att komma dit krävs relation mellan mig och eleven. Det vet vi alla, och det vet även Hattie. Relation byggs på många olika sätt.

Ett sätt att visa att jag tar eleverna på allvar är att låta dem utvärdera mig som lärare. Det räcker inte riktigt med det, utan behöver följas upp med resultat och åtgärder. Jag gör utvärderingen nu på slutet av terminen, och startar upp i höst med återkoppling för eleverna vad som  framkommer i utvärderingen.

Så här ser min utvärdering ut; kan användas på låg och mellanstadiet. Den kan fungera på högstadiet,men där tänker jag att man behöver utveckla frågeställningarna

.
Är du klasslärare kan den användas generellt. Är du ämneslärare låter du eleverna skriva lärare och ämne på blanketten.

Tanken är att de sätter ett kryss i rutan för det som stämmer.

Klicka här, för utskrift.

Inkluderande sommarläsjakt, vad är det?

Här kommer ett litet förslag på hur man kan locka elever till läsning under sommarlovet. Jag tänker mig att inkluderingen här, handlar om att en del elever tappar läsningen under sommaren och behöver få lite hjälp att hålla igång läslusten.

Lässlukare läser av eget driv. Det är ofta de eleverna som har det lite kämpigt med läsningen som kan få hjälp med något som lockar igång dem.

Det ska inte vara ett måste, anser jag. Måsten upplevs som jobbiga och tråkiga. Är det frivilligt brukar fler vilja delta.

Anpassningen består i att den som har svårt att läsa ges möjlighet att lyssna på någon som läser eller läsa delar av texten självständigt. Det kan också vara ett alternativ att lyssna på ljudbok.

Det som kan sätta fart på detta upplägg är att elever lockas läsa i olika miljöer och att det ger poäng. De kan vilja vara ensamma om ett val av läsmiljö och förhoppningsvis få två poäng då.  Själv hoppas jag på goda lässtunder i mitt växthus, på en strand, under ett äppelträd. Det blir spännande att se hur många poäng jag får ;)

Klicka här för att se bättre, eller för att skriva ut.

No hands up / "dra pinne" -så inkluderas fler att vara aktiva och deltagande på lektioner.

I början av detta läsår 14/15 var det många som förde fram i sociala medier att metoden no hands up/dra sticka/glasspinnar/ dra pinne var något som gynnade att få igång fler elever att vilja dela sina tankar och lyssna på varandra.

Det funkar så att varje elev finns namngiven på en glasspinne. Metoden innebär att man slumpmässigt drar en pinne som då anger vilken elev som ska tala.

Jag var först tveksam till denna metod, då jag känner att alla elever i min undervisning ska  veta var de har mig som lärare, att trygghet ska råda när de ska svara på frågor. 

Jag anser inte att det är schysst att kasta ut frågor till oförberedda elever. En del elever visar intresse på lektioner, men är ofta passiva i att räcka upp handen. De behöver känna sig säkra och vill själva avgöra när de ska delta med inlägg. Dock håller jag med om beskrivningen att det ofta är en och samma lilla grupp av elever som alltid är mycket aktiva och deltar ivrigt med att räcka upp handen för att uttrycka sig.

Jag vände och vred på detta och beslöt lite senare på hösten att införa ”dra pinne” på ett medvetet och väl planerat sätt. Jag bestämde att jag skulle ge det ett försök och mot vårterminens slut göra en utvärdering. Fokus för införandet var att ingen elev skulle känna otrygghet.

Jag påbörjade parallellt en process med att skapa ett klimat där det är absolut okej att säga saker som man inte är helt säker på. Vi återkommer ofta till tankegångar att elever går i skolan för att lära sig. Om de redan kunde allting och sa och gjorde det rätta i alla situationer skulle de ju inte behöva gå i skolan. Detta resonemang tar eleverna till sig och tycker är självklart, men det kräver att vi påminner varandra.

Så här kan införandet gå till:

Vid start ska upplägget vara tydligt för eleverna, på det sättet att de informeras om i vilka situationer pinnarna ska användas;

• ·         Vid öppna frågeställningar, då det inte bara finns ett rätt svar.
• ·         Då alla gjorts beredda med betänketid, på att ge ett svar eller ha en åsikt.

Pinnarna används alltså inte i all undervisning, utan vid vissa utvalda situationer. Ofta är eleverna delaktiga i när pinnarna ska användas. De för ofta på tal att vi ska använda pinnarna.

Som sagts ovan ger jag betänketid innan de ger sitt inlägg. Jag kan låta dem resonera två och två om samtalsämnet för att bli förberedda. Jag kan låta dem sitta någon minut tysta och fundera, samtidigt som jag förflyttar mig runt i klassrummet och ger dem möjlighet att småprata med mig för att kolla av sin egen tanke. Elever som är lite osäkra ger jag i detta läge mer uppmärksamhet så att de ska ha något att säga.
Jag kan låta dem skriva ned sin tanke, låta mig snabbt scanna av läget och eventuellt ge någon elev en snabb extra förklaring. 

Jag kan hjälpa dem att få igång samtal och leda dem vidare så här;

• -          Hur tänker du kring det här?

De tar till sig samtalsämnet bättre då jag ber dem;

• -          Repetera vad talaren innan sa.
• -          Sammanfatta diskussionens röda tråd.

Gällande sammanfattning och repetition av vad som sagts, märks att eleverna har lättare att lyssna och förstå sina jämnårigas språk i jämförelse med mitt. 

Då jag märker att en elev någon gång kanske missuppfattat frågeställning eller tappat tråden i en diskussion kan jag säga så här;

• -          Vi drar en ny pinne för att se vad den har att säga om den tidigare talarens inlägg.
• -          Är det sant eller falskt, motivera.

    För att knyta ihop lektioner mot målet för aktuell lektion används t ex dessa frågeställningar;

• - Vad har du lärt idag?
• - Vad tycker du var viktigast denna lektion?
• - Vad vill du att vi tar upp nästa lektion?

Vi jobbar ofta med att göra tankekartor kring ett tema. Då är det perfekt att dra pinne. Alla engageras och lyssnar på varandras bidrag. Dock kan vi vid sådana tillfällen avsluta med att de får tänka igenom om något viktigt för sammanhanget saknas. Har de något att lägga till så räcker de upp handen. 

Utvärdering

I och med att jag faktiskt innan var skeptisk mot denna metod har jag låtit eleverna besvara några enkätfrågor gällande pinnanvändandet. Det visar att alla elever vill att vi ska fortsätta använda pinnarna, 60 % lika ofta som nu och 40% vill ännu oftare.

Eleverna har många beskrivningar på vad som är positivt med pinnanvändandet;

·         Då får alla säga/svara.

·         Så att ingen inte svarar.

·         Alla måste vara beredda.

·         Det kan vara bra så alla lyssnar när man vet att man kanske ska svara.

·         Det blir rättvist.

·         Vi alla får chans att säga svaret.

·         Det är bra ifall någon struntar i att räcka upp handen.

·         Det blir inte orättvist.

·         Vissa elever som inte brukade räcka upp handen så ofta kan ju nu säga något när man drar pinne.

·         Det blir olika som svarar och det är bra att det inte är samma hela tiden som förut.

·         Man slipper räcka upp sin hand och då blir man inte trött i armen.

·         Barnen behöver inte få ont i armen.

·         Så slipper man att det tar längre tid. Nina kan bestämma att dra 5 pinnar och då får de svara den gången.

·         Då får alla chansen att säga vad de vill.

·         När alla vill svara på någon fråga då är det bra att dra pinne.

Någon uttrycker att man kanske själv vill säga något, men någon annan dras och får säga. Då känns det lite jobbigt. Någon annan menar att man har en egen tanke kring vad man vill säga, och när man blir dragen så kanske inte det passar att säga.

Min reflektion kring mina egna observationer samt elevernas enkätresultat är att det är klart och tydligt att fler elever aktiveras och därmed inkluderas i undervisningen. Alla elever är positiva och vill att vi ska använda pinnarna. Det är helt avgjort att detta är en metod som vi ska fortsätta med. 

Uppdaterad checklista -stödinsatser

CHECKLISTA STÖDINSATSER -klicka här

Vi ska från och med höstterminen 2014 dokumentera extra individuella anpassningar för de elever som det kan befaras att de inte kommer att nå kunskapskrav.

Dokumentationen för extra anpassningar ska göras i elevens IUP för åren 1-5. För betygsgivande år gäller annat då de ej behöver ha IUP. Då behövs rutiner och beslut gällande hur dokumentationen för extra anpassningar ska göras. 

Vi använder en checklista redan från första tecken på att en elev verkar ha svårigheter att nå kunskapskrav. 

Steg 1 är att vi först kontrollerar organisationen kring eleven

Hur kan resurser omfördelas?

Kan pedagogiska metoder förändras?

Hur kan justeringar göras i den aktuella elevgruppen?

Hur kan elevens lärmiljö utformas?

Vad säger eleven själv om sin situation?

Detta dokumenteras kortfattat i checklistan och är ett mycket bra stöd då fortsatta åtgärder ska vidtas.

Denna checklista är använd sedan i september 2014. Arbetet med detta är naturligtvis en process för oss alla. På grund av detta utvärderas och uppdateras checklistan vartefter. Detta är version 2.

Användandet av checklistan har också visat sig vara underlag då jag som lärare anser att jag måste anmäla till rektor angående ytterligare stödbehov (särskilt stöd). Då mailar jag den ifyllda listan till min rektor.

I Sala kommun använder vi Schoolsoft som är det webbaserade program för elevernas IUPer med omdömesskrivning. Skriv i vardera ämneskommentarsruta i matrisen. Då syns kommentaren gällande anpassningen vid sammanställning och utskrift. Det är då möjligt för alla berörda lärare att få informationen. 

I dokumentationen ska finnas med:

•Vilket/vilka kunskapskrav som är berörda. Vad i kunskapskravet är svårt?

•Sammanfattning av vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskrav

•Tänk på sekretessen, beskriv inte elevens svårigheter!

..

Klicka ej i ämnesvarningen i detta läge som är steget 

innan ev särskilt stöd och ÅP.

Dokumentationen kan sedan användas som en 

del vid ev utredning. 

Många bäckar små - om medvetna val som inte kostar på något vis. Nr 2

Det jag skriver i detta inlägg är inte på något vis några nya rön. Tvärtemot är det kunskaper som funnits i många år.

Låt mig fråga:
Tänker du någon gång på vad som kanske stjäl energi och fokus från elever? Det kanske känns som om ditt budskap inte riktigt når fram?

Det kan handla om många olika saker som stör och vilseleder koncentrationsförmågan . Alla sinnesintryck påverkar lärandet, till exempel färger, ljus och ljud. De intryck som människan utsätts för ska hjärnan sortera. Är det många intryck, krävs stor verksamhet för att kunna rikta in uppmärksamheten mot det som är väsentligt för varje situation.

Kan det vara du själv som lärare som är energi- och fokustjuv?

De elever som har koncentrationssvårigheter har svårare att sortera och sålla bort intryck som inte är värdefullt för lärandet. Hur kan vi skapa bättre tillgänglighet i klassrumsmiljön? Hur inkluderas fler i lärandet?

Hela klassrumsmiljön innebär påverkande faktorer på elevernas förmåga att rikta fokus åt rätt håll. Det finns många enkla åtgärder att använda, sådant som inte kräver mycket av läraren.

Jag kämpar med att hålla ordning av alla saker i klassrummet. Jag förstår att ett klassrum med grejer huller om buller knycker energi och fokus av eleverna. Jag vet att det är en stor hjälp om det är ordning i klassrummet. Eleverna har ansvarsområden där de städar och plockar undan. Ofta är det dock jag själv som lägger grejer både här och där. Det är stressigt mellan lektioner och allt hinns inte städas upp emellan. Så går skoldagen, och det är rejält stökigt vid dagens slut. Min arbetsdag fortsätter med möten och annan verksamhet, och dagen efter startar med en rörig miljö.

Här tänker jag "good enough". Jag gör så gott jag kan och det får räcka.
Finns något annat jag kan satsa på istället? Jag funderar över detta kontinuerligt.

Här kommer nu två foton som visar tydlig skillnad i "energi -och fokusknyckande": Jag bjuder på två selfies, med vissa avskräckande inslag ;)

I den första bilden syns en rörig bakgrund, whiteboardtavlan. Det är ju dock innehållet på tavlan som är av värde. Tyvärr märker man att jag själv knycker energi genom klädval. Om jag har ljusa och starka färger med brokigt mönster är det mycket att sortera bort för en åhörares hjärna. En stor, lockig frisyr med coola färgeffekter kräver mycket energi gentemot en stramare och lugn frisyr. Smycken och glasögon tar också fokus från väsentligheter. Här kan man ju som lärare göra medvetna val av det man kan välja. 

I den här bilden är tavlan tom, vilket jag försöker låta den vara vid varje lektionsstart. Jag har en del viktiga redskap, så som schema och veckoplan mot vardera sida på tavlan. Kanske skulle jag kunna rensa mer.

Här är mitt klädval lugnare. Då jag väljer en mörk färg och ej mönstrat, kan mina läpprörelser och ansiktsuttryck träda fram mer utan att störas av annat.  Det jag vill få sagt kan lättare nå fram till mina mottagare. 

Jag lever inte alltid upp till detta. Jag älskar ju härliga färgglada sjalar... Men då jag tänker att något extra viktigt ska tas emot av eleverna är jag noga med att använda mig av denna metod. Instruktioner av de nationella proven kräver full uppmärksamhet. Då försöker jag inte själv att konkurrera med budskapet.

• Andra faktorer att tänka på är hur jag rör mig. Det är lättare för eleverna att hänga med i "föreläsningen" om jag står relativt stilla, än om jag skuttar runt lite hit och dit.

• Ljuset är viktigt. Ett dunkelt rum försvårar gentemot ett klart upplyst rum. Läraren ska inte stå i motljus.

• Mer om detta finner du hos SPSM.

Många bäckar små - om medvetna val som inte kostar på något vis. Nr 1

...om medvetna val av läraren som möjliggör tillgängligheten för fler elever. Det är verkligen så att små förändringar kan leda till att fler elever tillgodogör sig innehållet i undervisningen.

För en del elever försvinner energi till helt andra saker än till lärande. Det handlar om hur vi har möblerat klassrummet, vilka kläder vi väljer, färger på whiteboardpennor, gardinval, enkel ljuddämpning, vad som finns på väggar m m.

Jag tänker ge några tips kring detta. Roligt vore om fler också delar med sig av tips i detta ämne.

Här är min Whiteboardtavla med lektionsplan. Jag väljer att skriva innehållet med svart eller möjligtvis blå på grund av att det syns bättre och blir därmed mer läsligt. Det är också med tanke på färgblindhet då röd/grön är svårt att se.

Jag använder dock färgkod för att eleverna ska veta skillnaden på de olika lektionsmomenten. Jag gör färgmarkeringen som streck på sidan. Detta för att det ska bli ännu tydligare för eleverna. Jag har upplevt att en del elever tänker att den största delen är genomgång. Det kan vara svårt för elever att uppfatta vad som är vad i innehållet.

Apropå färgblindhet och färgseende som flyter ihop, förklarar jag alltid, då färgmarkeringarna görs, vad som är vad. Det innebär också att jag som lärare tvingas att precisera detta.Jag har valt färgerna på detta vis;

Röd: mål, förklaringar kring vad innehållet ska användas till längre fram, konkretiserade kunskapskrav, samt sluttankar relaterat till dagens uppsatta mål. Avslutande reflektionsfrågor: Vad har du lärt dig på denna lektion? förklara. Hur lärde du dig? Vad behöver vi fortsätta med?...
Vid den röda markeringen längst ned finns också en symbolisk knut (titta noga) som visar att början och slutet av lektionen hör ihop.

Blå: Genomgång med återkoppling och instruktioner

Grön: elevernas arbetsstund/genomförande och avslutande reflektioner av t ex resultat.