No hands up / "dra pinne" -så inkluderas fler att vara aktiva och deltagande på lektioner.

I början av detta läsår 14/15 var det många som förde fram i sociala medier att metoden no hands up/dra sticka/glasspinnar/ dra pinne var något som gynnade att få igång fler elever att vilja dela sina tankar och lyssna på varandra.

Det funkar så att varje elev finns namngiven på en glasspinne. Metoden innebär att man slumpmässigt drar en pinne som då anger vilken elev som ska tala.

Jag var först tveksam till denna metod, då jag känner att alla elever i min undervisning ska  veta var de har mig som lärare, att trygghet ska råda när de ska svara på frågor. 

Jag anser inte att det är schysst att kasta ut frågor till oförberedda elever. En del elever visar intresse på lektioner, men är ofta passiva i att räcka upp handen. De behöver känna sig säkra och vill själva avgöra när de ska delta med inlägg. Dock håller jag med om beskrivningen att det ofta är en och samma lilla grupp av elever som alltid är mycket aktiva och deltar ivrigt med att räcka upp handen för att uttrycka sig.

Jag vände och vred på detta och beslöt lite senare på hösten att införa ”dra pinne” på ett medvetet och väl planerat sätt. Jag bestämde att jag skulle ge det ett försök och mot vårterminens slut göra en utvärdering. Fokus för införandet var att ingen elev skulle känna otrygghet.

Jag påbörjade parallellt en process med att skapa ett klimat där det är absolut okej att säga saker som man inte är helt säker på. Vi återkommer ofta till tankegångar att elever går i skolan för att lära sig. Om de redan kunde allting och sa och gjorde det rätta i alla situationer skulle de ju inte behöva gå i skolan. Detta resonemang tar eleverna till sig och tycker är självklart, men det kräver att vi påminner varandra.

Så här kan införandet gå till:

Vid start ska upplägget vara tydligt för eleverna, på det sättet att de informeras om i vilka situationer pinnarna ska användas;

• ·         Vid öppna frågeställningar, då det inte bara finns ett rätt svar.
• ·         Då alla gjorts beredda med betänketid, på att ge ett svar eller ha en åsikt.

Pinnarna används alltså inte i all undervisning, utan vid vissa utvalda situationer. Ofta är eleverna delaktiga i när pinnarna ska användas. De för ofta på tal att vi ska använda pinnarna.

Som sagts ovan ger jag betänketid innan de ger sitt inlägg. Jag kan låta dem resonera två och två om samtalsämnet för att bli förberedda. Jag kan låta dem sitta någon minut tysta och fundera, samtidigt som jag förflyttar mig runt i klassrummet och ger dem möjlighet att småprata med mig för att kolla av sin egen tanke. Elever som är lite osäkra ger jag i detta läge mer uppmärksamhet så att de ska ha något att säga.
Jag kan låta dem skriva ned sin tanke, låta mig snabbt scanna av läget och eventuellt ge någon elev en snabb extra förklaring. 

Jag kan hjälpa dem att få igång samtal och leda dem vidare så här;

• -          Hur tänker du kring det här?

De tar till sig samtalsämnet bättre då jag ber dem;

• -          Repetera vad talaren innan sa.
• -          Sammanfatta diskussionens röda tråd.

Gällande sammanfattning och repetition av vad som sagts, märks att eleverna har lättare att lyssna och förstå sina jämnårigas språk i jämförelse med mitt. 

Då jag märker att en elev någon gång kanske missuppfattat frågeställning eller tappat tråden i en diskussion kan jag säga så här;

• -          Vi drar en ny pinne för att se vad den har att säga om den tidigare talarens inlägg.
• -          Är det sant eller falskt, motivera.

    För att knyta ihop lektioner mot målet för aktuell lektion används t ex dessa frågeställningar;

• - Vad har du lärt idag?
• - Vad tycker du var viktigast denna lektion?
• - Vad vill du att vi tar upp nästa lektion?

Vi jobbar ofta med att göra tankekartor kring ett tema. Då är det perfekt att dra pinne. Alla engageras och lyssnar på varandras bidrag. Dock kan vi vid sådana tillfällen avsluta med att de får tänka igenom om något viktigt för sammanhanget saknas. Har de något att lägga till så räcker de upp handen. 

Utvärdering

I och med att jag faktiskt innan var skeptisk mot denna metod har jag låtit eleverna besvara några enkätfrågor gällande pinnanvändandet. Det visar att alla elever vill att vi ska fortsätta använda pinnarna, 60 % lika ofta som nu och 40% vill ännu oftare.

Eleverna har många beskrivningar på vad som är positivt med pinnanvändandet;

·         Då får alla säga/svara.

·         Så att ingen inte svarar.

·         Alla måste vara beredda.

·         Det kan vara bra så alla lyssnar när man vet att man kanske ska svara.

·         Det blir rättvist.

·         Vi alla får chans att säga svaret.

·         Det är bra ifall någon struntar i att räcka upp handen.

·         Det blir inte orättvist.

·         Vissa elever som inte brukade räcka upp handen så ofta kan ju nu säga något när man drar pinne.

·         Det blir olika som svarar och det är bra att det inte är samma hela tiden som förut.

·         Man slipper räcka upp sin hand och då blir man inte trött i armen.

·         Barnen behöver inte få ont i armen.

·         Så slipper man att det tar längre tid. Nina kan bestämma att dra 5 pinnar och då får de svara den gången.

·         Då får alla chansen att säga vad de vill.

·         När alla vill svara på någon fråga då är det bra att dra pinne.

Någon uttrycker att man kanske själv vill säga något, men någon annan dras och får säga. Då känns det lite jobbigt. Någon annan menar att man har en egen tanke kring vad man vill säga, och när man blir dragen så kanske inte det passar att säga.

Min reflektion kring mina egna observationer samt elevernas enkätresultat är att det är klart och tydligt att fler elever aktiveras och därmed inkluderas i undervisningen. Alla elever är positiva och vill att vi ska använda pinnarna. Det är helt avgjort att detta är en metod som vi ska fortsätta med. 

Uppdaterad checklista -stödinsatser

CHECKLISTA STÖDINSATSER -klicka här

Vi ska från och med höstterminen 2014 dokumentera extra individuella anpassningar för de elever som det kan befaras att de inte kommer att nå kunskapskrav.

Dokumentationen för extra anpassningar ska göras i elevens IUP för åren 1-5. För betygsgivande år gäller annat då de ej behöver ha IUP. Då behövs rutiner och beslut gällande hur dokumentationen för extra anpassningar ska göras. 

Vi använder en checklista redan från första tecken på att en elev verkar ha svårigheter att nå kunskapskrav. 

Steg 1 är att vi först kontrollerar organisationen kring eleven

Hur kan resurser omfördelas?

Kan pedagogiska metoder förändras?

Hur kan justeringar göras i den aktuella elevgruppen?

Hur kan elevens lärmiljö utformas?

Vad säger eleven själv om sin situation?

Detta dokumenteras kortfattat i checklistan och är ett mycket bra stöd då fortsatta åtgärder ska vidtas.

Denna checklista är använd sedan i september 2014. Arbetet med detta är naturligtvis en process för oss alla. På grund av detta utvärderas och uppdateras checklistan vartefter. Detta är version 2.

Användandet av checklistan har också visat sig vara underlag då jag som lärare anser att jag måste anmäla till rektor angående ytterligare stödbehov (särskilt stöd). Då mailar jag den ifyllda listan till min rektor.

I Sala kommun använder vi Schoolsoft som är det webbaserade program för elevernas IUPer med omdömesskrivning. Skriv i vardera ämneskommentarsruta i matrisen. Då syns kommentaren gällande anpassningen vid sammanställning och utskrift. Det är då möjligt för alla berörda lärare att få informationen. 

I dokumentationen ska finnas med:

•Vilket/vilka kunskapskrav som är berörda. Vad i kunskapskravet är svårt?

•Sammanfattning av vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskrav

•Tänk på sekretessen, beskriv inte elevens svårigheter!

..

Klicka ej i ämnesvarningen i detta läge som är steget 

innan ev särskilt stöd och ÅP.

Dokumentationen kan sedan användas som en 

del vid ev utredning. 

Många bäckar små - om medvetna val som inte kostar på något vis. Nr 2

Det jag skriver i detta inlägg är inte på något vis några nya rön. Tvärtemot är det kunskaper som funnits i många år.

Låt mig fråga:
Tänker du någon gång på vad som kanske stjäl energi och fokus från elever? Det kanske känns som om ditt budskap inte riktigt når fram?

Det kan handla om många olika saker som stör och vilseleder koncentrationsförmågan . Alla sinnesintryck påverkar lärandet, till exempel färger, ljus och ljud. De intryck som människan utsätts för ska hjärnan sortera. Är det många intryck, krävs stor verksamhet för att kunna rikta in uppmärksamheten mot det som är väsentligt för varje situation.

Kan det vara du själv som lärare som är energi- och fokustjuv?

De elever som har koncentrationssvårigheter har svårare att sortera och sålla bort intryck som inte är värdefullt för lärandet. Hur kan vi skapa bättre tillgänglighet i klassrumsmiljön? Hur inkluderas fler i lärandet?

Hela klassrumsmiljön innebär påverkande faktorer på elevernas förmåga att rikta fokus åt rätt håll. Det finns många enkla åtgärder att använda, sådant som inte kräver mycket av läraren.

Jag kämpar med att hålla ordning av alla saker i klassrummet. Jag förstår att ett klassrum med grejer huller om buller knycker energi och fokus av eleverna. Jag vet att det är en stor hjälp om det är ordning i klassrummet. Eleverna har ansvarsområden där de städar och plockar undan. Ofta är det dock jag själv som lägger grejer både här och där. Det är stressigt mellan lektioner och allt hinns inte städas upp emellan. Så går skoldagen, och det är rejält stökigt vid dagens slut. Min arbetsdag fortsätter med möten och annan verksamhet, och dagen efter startar med en rörig miljö.

Här tänker jag "good enough". Jag gör så gott jag kan och det får räcka.
Finns något annat jag kan satsa på istället? Jag funderar över detta kontinuerligt.

Här kommer nu två foton som visar tydlig skillnad i "energi -och fokusknyckande": Jag bjuder på två selfies, med vissa avskräckande inslag ;)

I den första bilden syns en rörig bakgrund, whiteboardtavlan. Det är ju dock innehållet på tavlan som är av värde. Tyvärr märker man att jag själv knycker energi genom klädval. Om jag har ljusa och starka färger med brokigt mönster är det mycket att sortera bort för en åhörares hjärna. En stor, lockig frisyr med coola färgeffekter kräver mycket energi gentemot en stramare och lugn frisyr. Smycken och glasögon tar också fokus från väsentligheter. Här kan man ju som lärare göra medvetna val av det man kan välja. 

I den här bilden är tavlan tom, vilket jag försöker låta den vara vid varje lektionsstart. Jag har en del viktiga redskap, så som schema och veckoplan mot vardera sida på tavlan. Kanske skulle jag kunna rensa mer.

Här är mitt klädval lugnare. Då jag väljer en mörk färg och ej mönstrat, kan mina läpprörelser och ansiktsuttryck träda fram mer utan att störas av annat.  Det jag vill få sagt kan lättare nå fram till mina mottagare. 

Jag lever inte alltid upp till detta. Jag älskar ju härliga färgglada sjalar... Men då jag tänker att något extra viktigt ska tas emot av eleverna är jag noga med att använda mig av denna metod. Instruktioner av de nationella proven kräver full uppmärksamhet. Då försöker jag inte själv att konkurrera med budskapet.

• Andra faktorer att tänka på är hur jag rör mig. Det är lättare för eleverna att hänga med i "föreläsningen" om jag står relativt stilla, än om jag skuttar runt lite hit och dit.

• Ljuset är viktigt. Ett dunkelt rum försvårar gentemot ett klart upplyst rum. Läraren ska inte stå i motljus.

• Mer om detta finner du hos SPSM.

Många bäckar små - om medvetna val som inte kostar på något vis. Nr 1

...om medvetna val av läraren som möjliggör tillgängligheten för fler elever. Det är verkligen så att små förändringar kan leda till att fler elever tillgodogör sig innehållet i undervisningen.

För en del elever försvinner energi till helt andra saker än till lärande. Det handlar om hur vi har möblerat klassrummet, vilka kläder vi väljer, färger på whiteboardpennor, gardinval, enkel ljuddämpning, vad som finns på väggar m m.

Jag tänker ge några tips kring detta. Roligt vore om fler också delar med sig av tips i detta ämne.

Här är min Whiteboardtavla med lektionsplan. Jag väljer att skriva innehållet med svart eller möjligtvis blå på grund av att det syns bättre och blir därmed mer läsligt. Det är också med tanke på färgblindhet då röd/grön är svårt att se.

Jag använder dock färgkod för att eleverna ska veta skillnaden på de olika lektionsmomenten. Jag gör färgmarkeringen som streck på sidan. Detta för att det ska bli ännu tydligare för eleverna. Jag har upplevt att en del elever tänker att den största delen är genomgång. Det kan vara svårt för elever att uppfatta vad som är vad i innehållet.

Apropå färgblindhet och färgseende som flyter ihop, förklarar jag alltid, då färgmarkeringarna görs, vad som är vad. Det innebär också att jag som lärare tvingas att precisera detta.Jag har valt färgerna på detta vis;

Röd: mål, förklaringar kring vad innehållet ska användas till längre fram, konkretiserade kunskapskrav, samt sluttankar relaterat till dagens uppsatta mål. Avslutande reflektionsfrågor: Vad har du lärt dig på denna lektion? förklara. Hur lärde du dig? Vad behöver vi fortsätta med?...
Vid den röda markeringen längst ned finns också en symbolisk knut (titta noga) som visar att början och slutet av lektionen hör ihop.

Blå: Genomgång med återkoppling och instruktioner

Grön: elevernas arbetsstund/genomförande och avslutande reflektioner av t ex resultat.

Försök att förstå varje elev!

-istället för att de ska försöka förstå dig. Det kan behövas tankevoltor för att förändra sitt eget förhållningssätt. Jag kan hamna i att fundera över hur jag ska få elever att förstå det jag försöker lära ut. Att till exempel få elever att förstå tid och klocka kan vara en utmaning. Jag har ägnat energi till att göra olika förklaringar för elever, och ändå är det några som inte förstår... Jag ska vrida helt om, och försöka förstå vad som gör att elever inte klarar att uppge olika klockslag. Nu är ju detta bara ett exempel men, att vrida helt om i tänket, att jag istället ska försöka förstå eleverna i sitt lärande, det ska jag ha som uppdrag fram över.

Din inställning till dina elever är avgörande för deras framgång. Har du positiva tankar kring vad elever kan klara, utstrålar du möjligheter och växande. Det är de svaga som behöver en lärare med höga förväntningar, allra mest.

Har du inte sett Rita Pierson tala, bör du göra det! Hon har förmågan att ingjuta hopp och potentiella krafter som varje lärare kan besitta.   Du kan göra skillnad för dina elever!

Inkludering från första stund.

Här kommer en beskrivning av en metod för att alla i  en grupp ska känna sig inkluderade redan från början. För att få en fungerande grupp med tillåtande klimat är det en förutsättning att alla känner att de har en viktig funktion och kan bidra med något. Det är avgörande för att varje elev ska lyckas, att den blir uppmärksammad för sin styrka. Det gäller i ännu högre grad för den elev som har någon svårighet.

Upplägg "kugghjulning" (klicka för detaljerat beskrivet upplägg)

Filmklippet har endast syftet att inspirera elever att sätta igång tankegångar gällande vad som är viktigt i en grupprocess.

För de elever som har svårt med sociala förmågor finns i detta upplägg verktyg som kan vara till hjälp att förstå vad som förväntas i samspel med andra.

Här kommer en bild från första delen av "kugghjulning". Eleverna har sett filmen och relaterar innehållet till sin egen grupprocess.

Exempel på stödinsats -undervisningsblogg med förklarande filmklipp.

Blogg med instruerande förklarande filmer ger utdelning i flera led. Jag driver som jag förklarat tidigare också bloggen Ninamatik.

Min tanke från början med den bloggen, var att frånvarande elever skulle kunna få ta del av genomgångar samt att de elever som behöver höra och se samma instruktion igen enkelt ska kunna göra det. Jag har nu haft min blogg igång under drygt en termin. Det visar sig att den har långt fler fördelar än vad jag kunde ana. 

Att driva en undervisningsblogg måste i första hand innebära vinning för läraren, att det engagemanget i tid o energi som läggs ned ger mer tillbaka. Jag är matematiklärare och har skolåren 1,2,3. Tidigare har jag ofta startat en lektion med en elevinteraktiv genomgång där t ex en räknestrategi förevisades. Jag lät ofta elever uttrycka sina tankar om det som skedde på tavlan. Det var ett engagerat samtal men drog ofta ut på tiden, vilket var ansträngande för de som har kämpigt med fokusering. Och som det ofta är i sådana lärsituationer, så var ju endast en handfull elever deltagande i konversationen. Att de nu får titta på en kort film betyder ju också att de inte störs av något som avbryter tankegången.

Intentionen med Ninamatik har varit och är att under detta läsår, följa elevernas utveckling och skapa filmer därefter. Då skulle det innebära att till efterföljande läsår finns materialet att återanvända. En ren investering alltså. Nu blev det på det viset att ganska snart märkte jag att jag borde lägga om min undervisningsform. Ett nytt didaktiskt kontrakt skapades. 

Ofta följer lektionen numera denna plan;

1. Koppling till mål och kunskapskrav. 
2. Hela gruppen ser en bloggfilm som visar en räknestrategi. Filmen är kort ca 3-4 min och fungerar bra för den som har svårt att hålla fokus längre stund. 
3. Ett uppgiftsexempel i helgrupp tas på white-eller smartboarden, då elever får vägleda mig som sekretterare, i proceduren med förklaringar som talar om varför man gör si eller så. Detta tar ca 5 min. 
4. Eleverna provar strategin i par och resonerar och hjälper varandra i uppgifterna. 
5. Eleverna provar därefter en kort stund på egen hand. Detta för att känna efter var de befinner sig i lärprocessen. Jag går runt och samtalar med eleverna och får då en bild av vem som är på gång samt vem som behöver ytterligare förklaringar. 
6. Vi avslutar med reflektioner i helgrupp kring vad vi lärt i förhållande till dagens lektionsmål och krav samt i förhållande till övriga kunskapskrav, och hur det gått till. Här använder jag ofta "no hands" med glasspinnar gällande elevers upplevelser och reflektioner.

Under hela arbetsstunden då eleverna jobbar enskilt och i par finns möjlighet att titta på bloggfilmen igen. Jag låter dem alltid i första hand titta någon gång till, innan jag ger en annan förklaring. Tidigare har jag varit snabb att ändra min förklaring då en elev inte riktigt förstått. Det blev jag ipräntad från lärarutbildning, att en bra lärare har en hel arsenal med olika förklaringar utifrån material och lärstilar. Så tänker jag fortfarande, att jag ska kunna ge en passande förklaring för var och en av mina elever. Jag har dock blivit varse många gånger, att det ofta just behövs en exakt likadan förklaring igen för att förståelse ska komma igång. 

Med mina inspelade filmklipp kan jag klona mig själv. Jag kan nu använda tiden bättre till att hjälpa mina elever vidare i processen, att ge feed back och att ägna mer kvalitativ tid till de som behöver det mest. Det är på detta sätt jag förhåller mig till formativ undervisning. 

Senare i processen av räknestrategier använder jag undervisningsformen EPA på detta vis:

1. En räkneuppgift skrivs på tavlan, t ex 83-48=
2. E =eget tänk -Eleverna väljer, använder och visar en skriftlig räknestrategi.
3. P =par -Eleverna sitter i par och visar varandra vilken strategi de valt. Jag väljer oftast ut par som kan stimulera varandra i tänket. De märker att det är viktigt att ha skrivit tydligt så att kompisen kan se. De jämför svaret. Har de fått samma svar men använt olika strategi, kan de vara nästan säkra på att det är rätt. Det leder dem in i tänket att det kan vara bra att kunna fler strategier, för att kolla sig själv. Då får de också en förklaring av ytterligare en strategi. Skiljer deras svar, får de fundera över rimlighet och sedan i varandras förklaring av strategin brukar de upptäcka vad som inte stämmer. Här har jag märkt att de är väldigt omtänksamma och noga med att hjälpa varandra i förståelsen.
4. A=alla Redovisning på tavlan. Antingen drar vi "pinne" och då är det slumpen som avgör vem som får visa, eller också har jag valt ut elever så att olika strategier visas på tavlan.

EPA (G Svanelid), som undervisningsform använder jag också alltid vid problemlösning. 

A. Hårrskog, E Taflin m.fl, har beskrivit olika problemlösningsfaser. Det egna tänkandets fas benämner de som idéfas. Jag använder begreppet idéstund, vilket för mig känns mer elevnära och verkar sätta igång kreativiteten utan krav. Den fasen beskrivs av mig också som att de endast ska tänka och visa idéer, hur man kan ta sig an problemet. Sedan sitter de i par, och då tar de hjälp av varandras idéer och ska försöka lösa problemet. Sist får någon eller några visa sin lösning för alla. Vi kan då resonera om någon lösning går snabbare att utföra och om det är lättare att följa någons tankesteg. 

Naturligtvis innehåller min undervisning alla andra delar i CI, geometri, statistik mm. Inom de delarna finns mycket praktiska inslag att variera undervisningen med. 

Jag har upplevt tidigare att det är just räknestrategier som det är svårt att få elever motiverade kring. De behöver träna för automatisering, vilket inte görs i en handvändning utan kräver övning och ev nötande. Detta pratas inte så mkt om, utan verkar vara ngt som varje lärare mer eller mindre ska sköta på sin egen kammare.  

För mig har min blogg och användandet av filmklippen varit en avgörande del i elevers engagemang och drivkraft i att vilja utveckla förmågan att använda skriftliga räknemetoder. De visar att det är spännande att visa upp sin egen metod och jämföra med kompisen. De visar att de tycker att det är fascinerande att två olika strategier ger samma svar.  Detta arbetssätt passar både elever som har det lätt men även de som har svårigheter av något slag.

Anpassningar kan lätt göras i detta sammanhang;

• Titta på förklarande film så många gånger som man själv vill.
• Det är lätt för läraren att gå runt bland elever och få en överblick vem som behöver ytterligare förklaringar, vilka kan ges på en gång.
• Föräldrar har tillgång till filmerna, och kan hjälpa till med förklaringar hemma, om de vill.
• För en del elever är det tillräckligt att lära sig att hantera en metod. Den eleven inkluderas i sammanhanget med att kunna välja, använda och visa just den metoden, för sin kompis.
• Om en elev behöver sitta avskilt, finns filmerna att nå på närmaste padda.

Mitt bloggande ger så mycket tillbaka!

Nina Lundén