Exempel på stödinsats -undervisningsblogg med förklarande filmklipp.

Blogg med instruerande förklarande filmer ger utdelning i flera led. Jag driver som jag förklarat tidigare också bloggen Ninamatik.

Min tanke från början med den bloggen, var att frånvarande elever skulle kunna få ta del av genomgångar samt att de elever som behöver höra och se samma instruktion igen enkelt ska kunna göra det. Jag har nu haft min blogg igång under drygt en termin. Det visar sig att den har långt fler fördelar än vad jag kunde ana. 

Att driva en undervisningsblogg måste i första hand innebära vinning för läraren, att det engagemanget i tid o energi som läggs ned ger mer tillbaka. Jag är matematiklärare och har skolåren 1,2,3. Tidigare har jag ofta startat en lektion med en elevinteraktiv genomgång där t ex en räknestrategi förevisades. Jag lät ofta elever uttrycka sina tankar om det som skedde på tavlan. Det var ett engagerat samtal men drog ofta ut på tiden, vilket var ansträngande för de som har kämpigt med fokusering. Och som det ofta är i sådana lärsituationer, så var ju endast en handfull elever deltagande i konversationen. Att de nu får titta på en kort film betyder ju också att de inte störs av något som avbryter tankegången.

Intentionen med Ninamatik har varit och är att under detta läsår, följa elevernas utveckling och skapa filmer därefter. Då skulle det innebära att till efterföljande läsår finns materialet att återanvända. En ren investering alltså. Nu blev det på det viset att ganska snart märkte jag att jag borde lägga om min undervisningsform. Ett nytt didaktiskt kontrakt skapades. 

Ofta följer lektionen numera denna plan;

1. Koppling till mål och kunskapskrav. 
2. Hela gruppen ser en bloggfilm som visar en räknestrategi. Filmen är kort ca 3-4 min och fungerar bra för den som har svårt att hålla fokus längre stund. 
3. Ett uppgiftsexempel i helgrupp tas på white-eller smartboarden, då elever får vägleda mig som sekretterare, i proceduren med förklaringar som talar om varför man gör si eller så. Detta tar ca 5 min. 
4. Eleverna provar strategin i par och resonerar och hjälper varandra i uppgifterna. 
5. Eleverna provar därefter en kort stund på egen hand. Detta för att känna efter var de befinner sig i lärprocessen. Jag går runt och samtalar med eleverna och får då en bild av vem som är på gång samt vem som behöver ytterligare förklaringar. 
6. Vi avslutar med reflektioner i helgrupp kring vad vi lärt i förhållande till dagens lektionsmål och krav samt i förhållande till övriga kunskapskrav, och hur det gått till. Här använder jag ofta "no hands" med glasspinnar gällande elevers upplevelser och reflektioner.

Under hela arbetsstunden då eleverna jobbar enskilt och i par finns möjlighet att titta på bloggfilmen igen. Jag låter dem alltid i första hand titta någon gång till, innan jag ger en annan förklaring. Tidigare har jag varit snabb att ändra min förklaring då en elev inte riktigt förstått. Det blev jag ipräntad från lärarutbildning, att en bra lärare har en hel arsenal med olika förklaringar utifrån material och lärstilar. Så tänker jag fortfarande, att jag ska kunna ge en passande förklaring för var och en av mina elever. Jag har dock blivit varse många gånger, att det ofta just behövs en exakt likadan förklaring igen för att förståelse ska komma igång. 

Med mina inspelade filmklipp kan jag klona mig själv. Jag kan nu använda tiden bättre till att hjälpa mina elever vidare i processen, att ge feed back och att ägna mer kvalitativ tid till de som behöver det mest. Det är på detta sätt jag förhåller mig till formativ undervisning. 

Senare i processen av räknestrategier använder jag undervisningsformen EPA på detta vis:

1. En räkneuppgift skrivs på tavlan, t ex 83-48=
2. E =eget tänk -Eleverna väljer, använder och visar en skriftlig räknestrategi.
3. P =par -Eleverna sitter i par och visar varandra vilken strategi de valt. Jag väljer oftast ut par som kan stimulera varandra i tänket. De märker att det är viktigt att ha skrivit tydligt så att kompisen kan se. De jämför svaret. Har de fått samma svar men använt olika strategi, kan de vara nästan säkra på att det är rätt. Det leder dem in i tänket att det kan vara bra att kunna fler strategier, för att kolla sig själv. Då får de också en förklaring av ytterligare en strategi. Skiljer deras svar, får de fundera över rimlighet och sedan i varandras förklaring av strategin brukar de upptäcka vad som inte stämmer. Här har jag märkt att de är väldigt omtänksamma och noga med att hjälpa varandra i förståelsen.
4. A=alla Redovisning på tavlan. Antingen drar vi "pinne" och då är det slumpen som avgör vem som får visa, eller också har jag valt ut elever så att olika strategier visas på tavlan.

EPA (G Svanelid), som undervisningsform använder jag också alltid vid problemlösning. 

A. Hårrskog, E Taflin m.fl, har beskrivit olika problemlösningsfaser. Det egna tänkandets fas benämner de som idéfas. Jag använder begreppet idéstund, vilket för mig känns mer elevnära och verkar sätta igång kreativiteten utan krav. Den fasen beskrivs av mig också som att de endast ska tänka och visa idéer, hur man kan ta sig an problemet. Sedan sitter de i par, och då tar de hjälp av varandras idéer och ska försöka lösa problemet. Sist får någon eller några visa sin lösning för alla. Vi kan då resonera om någon lösning går snabbare att utföra och om det är lättare att följa någons tankesteg. 

Naturligtvis innehåller min undervisning alla andra delar i CI, geometri, statistik mm. Inom de delarna finns mycket praktiska inslag att variera undervisningen med. 

Jag har upplevt tidigare att det är just räknestrategier som det är svårt att få elever motiverade kring. De behöver träna för automatisering, vilket inte görs i en handvändning utan kräver övning och ev nötande. Detta pratas inte så mkt om, utan verkar vara ngt som varje lärare mer eller mindre ska sköta på sin egen kammare.  

För mig har min blogg och användandet av filmklippen varit en avgörande del i elevers engagemang och drivkraft i att vilja utveckla förmågan att använda skriftliga räknemetoder. De visar att det är spännande att visa upp sin egen metod och jämföra med kompisen. De visar att de tycker att det är fascinerande att två olika strategier ger samma svar.  Detta arbetssätt passar både elever som har det lätt men även de som har svårigheter av något slag.

Anpassningar kan lätt göras i detta sammanhang;

• Titta på förklarande film så många gånger som man själv vill.
• Det är lätt för läraren att gå runt bland elever och få en överblick vem som behöver ytterligare förklaringar, vilka kan ges på en gång.
• Föräldrar har tillgång till filmerna, och kan hjälpa till med förklaringar hemma, om de vill.
• För en del elever är det tillräckligt att lära sig att hantera en metod. Den eleven inkluderas i sammanhanget med att kunna välja, använda och visa just den metoden, för sin kompis.
• Om en elev behöver sitta avskilt, finns filmerna att nå på närmaste padda.

Mitt bloggande ger så mycket tillbaka!

Nina Lundén