Minst in minst ut,
Mest in mest ut?
Tänk den elev som kliver in i skolsystemet som liten sexåring med dåliga förutsättningar, som redan som liten visat svårigheter av något slag och som inte har något föräldrastöd.
Tänk sedan en annan elev som börjar skolan och som utvecklats starkt ända sedan födseln, den elev som har ett eget driv i sin utveckling, är nyfiken och skapar kunskaper tillsammans med andra, ofta sina ivrigt stödjande föräldrar.
Det är helt olika villkor för dessa två elevtyper. Den första eleven kommer sannolikt gå igenom skolsystemet med god styrfart och lämna med höga betyg. Den andra eleven kommer högst sannolikt, enligt statistik och alltför ofta hänt, lämna skolan med sämre betyg.
Alltför ofta visar statistik på att det tyvärr är sanningen, att den svaga eleven lämnar skolsystemet med underkända/låga betyg.
Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Men nog är det så att vi lärare rustas i våra utbildningar för att få kunskap om hur vi ska undervisa de elever som finns inom ramen för lärarens vanliga ledning och stimulans.
Relativt liten del av en lärarutbildning ägnas åt hur vi ska hjälpa dem som behöver det mest. Galet måste jag påstå.
Elevtyp 1 kommer till 99 procents säkerhet att lära sig läsa oavsett hur läraren undervisar. Den eleven har ett eget driv i sitt lärande och pusslar ihop färdigheter till förmåga. Det är ju inte den eleven vi faktiskt som lärare behöver ägna så mycket tid till. Med detta vill jag inte ha sagt att vi ska strunta i de högpresterande eleverna. Vi ska ge dem goda utmaningar så att de utvecklas vidare i sin takt.
Men tillbaka till vårt kompensatoriska uppdrag, så lämnar jag elevtyper 1 i mitt resonemang nu, pga av syftet med denna blogg - stödinsatser. Elevtyp 2 är ju den elev vi behöver lägga mest kraft och kunskap på, om vi någon gång ska kunna hamna i;
Minst in mycket ut.
Hur ska vi lyckas med detta?
Jag tänker att allt vi gör som lärare behöver vi ha ett tydligt syfte med. Syftet SKA innehålla dina väl genomtänkta aspekter på hur du ska kompensera för de elever som har dåligt med egna resurser med sig till din undervisning. Detta behöver gälla undervisningsområden i stort, men också delmoment såsom lektionsstart, genomförandefas och avslutande del. Det behöver gälla miljö, möblering, gruppsammansättning, läxors hantering m m.
Naturligtvis har elevhälsa och specialpedagoger/speciallärare en avgörande funktion i detta arbete, både som stöd för elev, lärare och i kontakt med föräldrar. Men det är ändå så att läraren(mentorn) har det huvudsakliga ansvaret för sin elevs kunskapsutveckling.
Jag har i tidigare inlägg beskrivit hur man redan i sin pedagogiska planering kan förbereda för de elever som behöver extra, inkludering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar